Kontakt: info@novamondo.se
Möjliga "ingredienser" för en kommande världsfred
"Det är lätt att inse, att om alla människor vore t.ex. lika osjälviska som Kristus, så skulle freden ha blivit den allenarådande verkligheten på jorden. Vi kan alltså inte bortse från världsåterlösarens mentalitet, om vi vill skapa fred i vårt eget inre och därmed uppnå fred på jorden."
(Martinus i Livets Bog 5, från st. 1734)
© Martinus Institut
Enligt Martinus analyser om framtiden är det inte meningen att mänskligheten alltid ska fortsätta att ha enorma försvarsmakter med vapen som kan förgöra jorden flera gånger om. På sikt ska mänskligheten helt bort från försvarande, hotande, dödande, utnyttjande, exploaterande och förstörande av naturen. Detta kan låta utopiskt och orealistiskt. Självklart kommer det inte att gå över "en natt", vilket i detta sammanhang skulle kunna motsvara en generation, men i små steg kan det på lång sikt (flera genarationer) gå åt det hållet.
Att t.ex. skapa ett mycket starkt FN som kan förhindra väpnade konflikter samt utveckla ett nytt och mer humant ekonomiskt system, som bygger på principen "lika värde för lika värde" istället för dagens ideal bland många företag "största möjliga värde för minsta möjliga värde", är inget som står överst på agendan bland de ledande politikerna i något land. I dagsläget är det förmodligen endast en lite minoritet av mänskligheten som tycker att dessa två idéer är värda och på sikt möjliga att genomföra. Men trots det kan det vara intressant att börja fundera över dessa och andra "framtidstankar" för att succesivt komma fram till vad som ska till för att mänskligheten ska kunna få mer och mer stabilitet, harmoni, lycka och verklig fred runt om i världen.
Martinus menar att det på sikt behövs byggas upp en för hela mänskligheten gemensam demokratisk världsadministration, som kan fördela gemensamma värden (*) samt övervaka och beskydda alla folk, för att det ska bli möjligt att uppnå en långvarig fred mellan länderna på jorden.
(*) Enligt Martinus synsätt är alla människor delägare i jordens rikedomar, vilket betyder att det inte är meningen att enskilda stater, företag eller privatpersoner ska monopolisera jordens tillgångar av gas, olja, miniraler, vatten och andra resurser.
Martinus var inne på att det redan under detta århundrade ska hända stora saker på det internationella planet. Följande citat kommer från ett föredrag han höll 1978:
»Nästa århundrade kommer stormakterna att förlora sin makt, och man kommer att samlas om att rätta upp världen genom att skapa en internationell folkrätt som förbjuder krig. Man kommer att ordna så att hela världen kommer under en gemensam styrelse så att det inte är någon som härskar över oljan eller andra värden.« (Från Den nya kulturen, återgivet i Kosmos 2004 nr 3)
De som lever på jorden i slutet av detta århundrade får se om Martinus förutsägelse ovan stämmer. Klar är i alla fall att vi på sikt behöver skapa nya strukturer, institutioner och samarbetsformer för att få mer stabilitet och trygghet i världen. Men det går som sagt inte över "en natt"! Kanske det skulle ta flera tusen år av utveckling innan mänskligheten skulle kunna nå en världsövergripande fred om det inte vore så att männskligheten återigen får en väldigt ”forcerad utveckling” inom de kommande årtiondena som gör att det redan detta århundrade kan bli betydligt stabilare på jorden. Fred ska på sikt komma både globalt och i oss som individer samt i samspelet mellan folk, nationer, grupper och enskilda människor. Detta visar Martinus med sina analyser av livet, men han menade att det ännu ska till stora svårigheter på jorden innan freden kan komma fullt ut.
En period av stora krig och katastrofer kallar Martinus för ”ragnarök” eller ”domedag” i sina böcker. Han skriver i artikeln Den nya kulturen att om man räknar med andra världskriget så har "ragnarök" redan startat. Under nästa stora utlösning av ”ragnarök” kan det komma nya världskrig igen, enligt Martinus förutsägelser. Kanske har det att göra med att det är många, mer eller mindre instabila och nationalistiska, länder som nu har tillgång till kärnvapen.
Krig och katastrofer skapar på sikt en längtan efter fred. Det finns redan nu en stor fredslängtan bland många människor, men denna längtan behöver bli än större hos en övervägande majoritet av männskligheten innan en riktig fred kan uppstå på jorden. Därför menar Martinus att det är nödvändigt att det ännu en gång uppstår stora krig som påverkar alla länder på ett eller annat sätt. Här följer ett citat av Martinus från ett föredrag där han nämner kommande krig:
»Men dette at elske sin næste er ikke noget, man kan diktere. Det er jo noget, der vokser i mennesket selv. Kærligheden vokser igennem krigene, igennem lidelsen og igennem smerterne. Derfor vil der endnu komme nogle verdenskrige. Der kommer mindst to krige, der er fortsættelsen af de to, der har været, og der vil komme flere krige. De vil blive ved med at komme, indtil krigen har ødelagt sig selv. Der er ikke nogen magt, der kan få krigen til at standse. Man tror, man kan standse krigen med krigen, og har derfor travlt med at skaffe sig våben og ødelæggelsesmidler. Men det kan man ikke. Krigen er skabt til at skulle ødelægge sig selv, og det sker i kraft af reinkarnation. Man ser, at den ene generation efter den anden fødes til verden. Nogle bliver soldater og kommer i krig, de bliver tortureret, lemlæstet og invalideret. De dør og fødes igen og kan ikke huske, at de har været i krig før, og de bliver soldater igen, kommer i krig og bliver så lemlæstet. Igen dør de, og igen fødes de, kommer i en ny krig og bliver atter lemlæstet, invalideret eller dræbt. Det kan ikke ske, uden at det efterhånden ændrer deres indstilling til krig. Der dannes en talentkerne, der bevirker, at de får afsky for krig. Efterhånden kan de begynde at fornemme lidelserne hos andre væsener. De fornemmer, at det er modbydeligt, at andre mennesker bliver lemlæstet, og til sidst kan de ikke selv nænne at gøre det. Denne evne, at man ikke kan nænne at gøre det, er det samme som alkærlighed eller næstekærlighed.« (Martinus år 1971 i samband med 50-årsjubileumet av hans världsbild)
Martinus menar att det kommer att behövas minst två världskrig till innan den stora majoriteten mänskligheten har utvecklat en allkärlighet eller nästakärlighet som är tillräckligt stor för att krigen ska dö ut av sig själva. Det vill säga att krigströttheten kommer att bli så stor i världen att en överväldigande majoritet inte är beredd att ta till vapen eller att på annat sätt stödja en militärmakt. Med andra ord kommer en ny stor våg av Ragnarök att skapa den grund som behövs för att en verklig fred ska kunna växa fram på jorden.
Redan under detta århundrade kan det bli dags att börja bygga upp de internationella strukturer som på sikt kommer att ge världen de verktyg som behövs för en framtida fred på jorden genom en samordnande världsadministration med en stor makt att sätta stop för väpnade konflikter.
På andra ställen nämner Martinus att Skandinavien inte kommer att vara direkt inblandat i de kommande världskrigen eftersom det är härifrån som stora delar av den nya världskulturen senare kommer att spridas över världen, enligt vad han har förutspått.
Förutom att det krävas en fortsättning av Ragnarök för att medvetandegöra mänskligheten om problemen med stora militärmakter och för att ge oss de nödvändiga lidandeerfarenheterna så att vi på sikt får större medlidande- och nästakärleksförmågor, behövs enligt Martinus även en ny världskultur som kan ge krigströtta människor nytt hopp, grundläggande förklaringar om livet samt en stor inspiration till att vilja jobba med sig själv och arbeta för en bättre värld.
Martinus omfattande verk kan komma att ligga till grund för en sådan ny världskultur som kan få betydelse för allt fler människor efter att nya världskrig åter plågat stora delar av jordens människor direkt eller indirekt. Vad jag kan bedöma finns det ingen annan som ger lika omfattande och djupgående förklaringar till livet och vad som behövs för att vi ska kunna bygga upp en mer stabil och harmonisk värld för kommande generationer.
Förutom fred mellan alla länder och ett helt nytt ekonomiskt system kommer andra stora förändringar i våra samhällen. Alla slakterier blir på sikt avvecklade eftersom framtidens människor kommer att äta helt annorlunda än idag - växtbaserad kost blir normen. Gemensamma boendeformer kommer att växa fram. Alla får möjlighet att arbeta med sin hobby och på det sättet känna en stor inspiration i livet. För att bara nämna några saker som kommer att ingå i den nya kultur som växer fram på jorden allteftersom mänskligheten utvecklas.
När utvecklingen av den nya världskulturen börjar att ta fart på allvar, då kommer allt färre att vara intresserade av de traditionella religionerna. Enligt Martinus kommer t.ex. den traditionella kristendomen att sakta men säkert tappa sin kraft, vilket märks redan i dag i många länder. Det blir färre och färre som regelbundet går i kyrkan och ser sig själva som kristna.
Det räcker idag inte med stämningsfulla gudstjänster och religiösa predikningar för att locka många att regelbundet gå till kyrkan. Att ofta besöka kyrkor med fina altare, levande ljus, körsång, orgelmusik, präster som bär utsmyckade skrudar och delta i olika ceremonier är inte något som de flesta människor i vårt samhälle hungrar efter. Inte heller det budskap som kyrkan förmedlar är speciellt intressant för det stora flertalet svenskar. Men kristendomens kärna blir för den skull inte inaktuell för framtidens samhällen - tvärtom menar Martinus.
De svarförsök som den kyrkliga kristendomen ger, är inte längre relevanta för en allt större del av befolkningen i vårt samhälle. Men synen på kärnan i kristendomen kommer helt att ändras när nya förklaringar ges till den, enligt Martinus. Här följer ett citat av Martinus som i korthet visar hur han såg på kristendomen:
”… är kristendomen formulerad på ett sådant sätt att nutidens och framtidens humant tänkande människor kan inspireras av dess andliga innehåll och idévärld? Nej, kristendomens verkliga innehåll är för nutidens människor närmast kamouflerad eller dold bakom en yttre form som skapats av forntidens och medeltidens kyrkofäder och teologer. Denna form passar absolut inte nutidens människor, som påverkats av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samtidigt som de på alla områden har blivit så materialistiskt inställda att de har svårt att föreställa sig vad ande egentligen är. Men denna brist och detta hinder för kristendomens vidare utveckling håller på att avlägsnas, eftersom en vetenskap om ande, en andlig vetenskap, håller på att skapas, varigenom de jordiska människorna skall kunna få en långt större överblick över förhållandet mellan orsak och verkan. Samtidigt som de genom den andliga vetenskapen får inblick i orsakerna till mänsklighetens nuvarande situation, kan de också få kunskap om hur denna på längre sikt kan förändras. Och vad som är mycket väsentligt: de kan lära sig förstå att den enskilda humant inställda människan verkligen kan göra något för att förändra världssituationen, och att hon absolut inte behöver vänta på att alla de andra skall göra det.”
(Från artikeln Vägen till den sanna lyckan.)
En vetenskap om ”ande” innebär i detta sammanhang en vetenskap om vårt medvetande och vårt immateriella jag som finns knutet till vårt jag. Den andliga vetenskapen som Martinus nämner i citatet ovan, är den som han menade skulle växa fram kring den världsbild han presenterade i sina böcker, artiklar och föredrag. Där ger han analyser om den andliga (strålformiga) världen med detaljerade beskrivningar av de innersta andliga och immateriella delarna av oss. Ett helt unikt verk som verkligen är värt att studera för alla som har tid och intresse för det. (Att läsa allt Martinus skrivit tar i regel många år.)
Genom att studera Martinus analyser av livet och försöka praktisera kärnan i kristendomen, d.v.s. att ”älska sin nästa som sig själv” i sitt dagliga liv, kan man både få en bättre förståelse av världen och i små små steg successivt förändra sig själv till det bättre t.ex. genom att försöka vara givmild, positiv, förstående, förlåtande och uppmuntrande till både sin omgivning och sig själv. Mer om detta finns i boken Många liv som sfinxväsen.
På latin finns uttrycket ”per aspera ad astra” (genom svårigheter mot stjärnorna). Det beskriver bra vad som händer i oss varje gång vi går igenom en stor svårighet eller ett stort lidande, för det är just igenom dessa vi får en växande medlidandeförmåga. Och med en allt större medlidandeförmåga, växer vår kärleksförmåga, vilket i sin tur gör att vi närmar oss en ”kosmisk glimt”, enligt Martinus förklaringar och språkbruk – vilken man kan se som en inre "stjärna" av stark intuitionsenergi som tänds för några ögonblick i vårt medvetande.
När vi byggt upp en hög intelligens och en stor medlidandeförmåga och därmed en utvecklad allkärleksförmåga kommer intuitionsenergin automatiskt att göra intrång i vårt medvetande, vilket förr eller senare ger upphov till det Martinus kallar ”en kosmisk glimt” som är en mycket stark intuitionsupplevelse i vilken man t.ex. kan uppleva att man är odödlig eller att man levt förr i många inkarnationer. Martinus understryker att det krävs en balans mellan hög intelligens och en utvecklad medkänsla för att intuitionen ska kunna växa fram i vårt medvetande. Detta kommer vi alla att uppnå på sikt i kommande liv.
Han beskriver det som något helt fantastiskt att uppleva en kosmisk glimt samt att dess inre verkan kan finnas kvar i många år i individens medvetande som en behaglighetsförnimmelse. I början kommer sådana starka intuitionsglimtar mycket sällan, en eller någon enstaka per liv, senare i utvecklingen kommer de allt oftare och starkare.
När man så småningom fått uppleva flera starka kosmiska glimtar (inre ”stjärnor” av intuitionsenergi), då är det inte långt kvar till den invigning som Martinus kallar ”den stora födelsen” som ger individen ett ”kosmiskt medvetande”, vilket är det samma som en permanent förmåga att använda intuitionsenergin dagsmedvetet (som det var för Martinus efter hans starka upplevelser i mars 1921). När vi i framtiden genomgått ”den stora födelsen” är vi enligt Martinus språkbruk färdiga människor, kristusväsen och därmed moraliska genier med egenupplevda kunskaper om livsmysteriets lösning.
Våra svårigheter och vårt lidande går i vågor, ibland känner vi oss nedstämda eller känner sorg eller har ångest eller väldigt ensamma eller har en fysisk smärta eller känner en stor skam för något eller upplever något annat smärtsamt – ofta kan det vara en blandning av flera delar som gör att lidandet kommer över oss. Efter en period av mörker, som kan pågå allt ifrån några dagar till många år eller stora delar av ett helt liv i den fysiska världen, följer till slut en ljusare period – det är lika säkert som att det efter regn kommer sol. Lika säkert är att det efter en ljusare period åter kommer än mörkare period, eftersom det är lidandet som får oss att utvecklas moraliskt, ända tills vi är helt färdiga med mörkret och då även är färdigutvecklade som människor vad gäller medlidandeförmåga och moral. Detta kommer att ske inom 3000 år, enligt Martinus uppskattning. Vilket kan innebär att vi har cirka 20 inkarnationer tills att vi är "färdiga människor".
Förr eller senare kommer vi till ett stadium i vilket vi har så mycket intuition i vårt medvetande så att vi själva kan börja att direkt få kunskap om livets stora mysterier, men vägen dit är kantad av både stora och små svårigheter - vilket är en del av livet i den fysiska världen som utgör en slags skola för att ge oss de nödvändiga erfarenheterna och övningsmöjligheterna. Kortfattat kan man uttrycka vår utveckling i den fysiska världen på följande sätt:
Vår kärleksförmåga och vår intelligens i kombination utgör grunden för hur väl vi kan leva upp till det som Martinus kallar "lagen för tillvaron" eller "kärlekslagen", nämligen uttrycket "älska din nästa som dig själv". På så sätt är lidande och problem skälva grunden för vår utveckling i den fysiska världen. Men själklart är vår utveckling mer än lidande och problem! Alla förmågor och talanger vi övar upp i ett liv lagras i vår innersta struktur, i vårt övermedvetande och finns där som en talangkärnor för kommande liv, enligt Martinus förklaringar.
Som jag tolkar Martinus analyser är det framförallt följande fyra "ingredienser" som på sikt behöver utvecklas och spridas för att det i framtiden ska kunna bli betydligt fredligare, d.v.s. inga väpnade konflikter eller hot om sådana, på jorden:
I dagsläget kan man säga att det finns små frön till dessa "ingredienser":
- Tredje testamentet finns tillgängligt att studera för alla som vill. Det kan komma att lägga grunden till en ny världsbild för stora delar av mänskligheten på lång sikt.
- Veganism, många idealistiska projekt, esperanto, ekologiskt odlande, frivilliga hjälpinsatser och mycket annat finns redan i de flesta länder i liten skala. De kan ses som en början på en ny världskultur som håller på att växa fram på jorden.
- Moral med en kärlek till sin nästa finns överallt där det finns en stor hjälpsamhet och vänlighet. Den kommer att behöva utvecklas än mer så att den gäller i alla lägen och till alla, oavsett om det handlar om en vän eller en fiende. Genom reinkarnation och ödeslagen utvecklas medlidandeförmågan och allkärleken automatiskt liv för liv, enligt Martinus analyser.
- FN har funnits i över 75 år men har än så länge ingen makt att tala om. Men viktiga erfarenheter görs kring internationellt samarbete. På lång sikt kan FN utvidgas och utvecklas till att bli en kommande världsadministration med en stor makt för att upprätthålla en världsfred och rättvisa förhållanden på den globala arenan. Men detta kan komma först när stormakterna har fallit (se ovan).
Som sagt kommer det att ta mycket lång tid innan alla dessa delar vuxit sig stora och starka över hela klotet, men det är ingen stress. Allting har sin tid. Martinus menar att utvecklingen på jorden övervakas och styrs av andliga väsen som sedan länge har kosmiskt medvetande. Han kallar vanligtvis denna "grupp" för "Försynen" i sina böcker, artiklar och föredrag. Dessa högtstående väsen vet när det är dags för en fortsättning av "ragnarök" och hur mänsklighetens utveckling ska fortgå. Enligt detta synsätt kan man känna sig lugn och trygg med världsutvecklingen även om det ibland känns som att den går åt helt fel hål.
En ny och betydligt bättre värld kommer på sikt, men dessförinnan ska många och viktiga erfarenheter göras av oss jordmänniskor på olika plan.
Martinus fick en gång frågan vad som är det bästa man kan göra när krigen och katastroferna kommer, på vilket han svarade:
»Ja, det vil jo vise sig, det kan jeg ikke sige Dem i øjeblikket. Det må vise sig for hver især, hvad man kan gøre. Men det bedste, man kan gøre, er selvfølgelig at få sig selv på ret køl eller holde sig på ret køl. Man må nå frem til et stadium, hvor man må bede. Det gør folk normalt ikke så gerne.« (Från en frågestund på Klint 1978, finns återgiven i Kosmos 1993 nr 3)
Just vikten av bönen är något som Martinus ofta återkom till, speciellt när människor vände sig till honom med olika typer av problem som de önskade få hjälp med. Martinus menar att bönen är en stor och för många ännu dold kraft som alltid finns att ta till, oavsett om man tror på Gud eller inte.
Enligt Martinus rekomendationer bör man inte be "i flock" utan istället "på sin kammare", d.v.s. inom sig själv. I den lilla boken "Bönens mysterium" går han igenom vilken inställning man bör ha när man ber. Han kommer i den även med nya förklaringar till Fader vår, vilken han såg som den högsta formen av bön som finns om den förstås utifrån de kosmiska analyserna.
Ora et labora (be och arbeta) som det gamla talesättet säger kan alltså sägas gälla även idag. Att vi behöver arbeta hårt med t.ex. oss själva och för en bättre värld är inga konstigheter. Ingenting kommer ju av sig självt. Men varför be? Det finns väl ingen Gud att be till, menar de flesta moderna icke-troende människor. Martinus menar att bönen kan utvecklas till en stark kraft för alla oavsett bakgrund och livsåskådning och att detta "verktyg" verkligen hör framtiden till. Han förklarar hur bönen går till genom att det finns människor i den andliga världen som "hör" våra böner och kan ge oss stöd att gå igenom våra lidanden och vägledning i livet.
För att tydligt se att utvecklingen inte står stilla kommer här en mycket kort historisk återblick:
En hel del har hänt under bara de senaste hundratals åren! Kommer utvecklingen att gå långsammare under de kommande hundratals åren? Min gissning är att den inte kommer att göra det, snarate tvärtom. Martinus menar att mänskligheten är inne i en koncentrerad utveckling på flera sätt.
Här följer nu några uppskattningar, delvis baserade på Martinus uttalanden, om hur det kan tänkas bli i framtiden på vår planet:
Som ordspråket säger: Den som lever, i detta fall den som reinkarnerar på jorden många gånger om, får se :-).
Copyright @ All Rights Reserved